anniversary of an uninteresting event

Mitt hjärta trummar på som en duracell-kanin på speed. Stressa, stressa, stressa är det mantra som går på repeat i mitt huvud. Det är så mycket som ska hinna göras innan jag kan dra en suck av lättnad och ge skolan fingret för sommaren. Befarar dessvärre att jag kommer att stupa på mållinjen.

Varför måste allt skolarbete läggas på de sista veckorna av terminen? Får jag tag på den ansvarige är det bara för denne att börja be för sitt liv. I'll show no mercy. För övrigt är det väl inte så smart att i detta läge skapa ännu en blogg, men ja... när har jag någonsin visat tecken på hög intelligens?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0